Författare:
Boel Sandros, medicinsk skribent, Min Doktor
När du har laktosintolerans har din tarm svårt att bryta ner laktos (mjölksocker). Symptom på laktosintolerans är gasighet, magknip och diarré efter intag av mjölk och mjölkprodukter. Min Doktor kan hjälpa dig med både utredning och diagnos om du har “mjölkmage”.
Laktos är ett annat ord för mjölksocker – det socker som finns i mjölk och många mjölkprodukter. Laktos bryts vanligtvis ner i tunntarmen av ett enzym som heter laktas, till två sockerarter (glukos och galaktos) som kan tas upp av cellerna i tunntarmen. Om du har för lite laktas, spjälkas inte mjölksockret och kan därför inte tas upp från tarmen (så kallad malabsorption). Istället fortsätter sockret vidare till tjocktarmen.
I tjocktarmen finns din tarmflora, som består av olika mikroorganismer. De tar hand om fibrer och annat i maten som inte har processats i tunntarmen. Större mängder socker ska normalt inte finnas i tjocktarmen, och när mjölksockret når tarmfloran startar en jäsningsprocess som leder till att olika gaser bildas. När mjölksocker finns kvar i tarmen medför det också att vätska hålls kvar i tarminnehållet och tarmrörelserna ökar – då får du uppblåst mage och diarré.
Även om du är laktosintolerant är det inte farligt för dig att äta laktos, men symptomen kan vara besvärande.
Produktionen av laktas styrs av en gen som kallas LCT, och hos en laktosintolerant person har LCT-genen med åren blivit mindre aktiv. Det är dock normalt att du har lite mindre mängd laktas i vuxen ålder än vad du hade som barn. Större delen av världens vuxna befolkning har låga nivåer laktas – i alla fall jämfört med skandinaver – och därmed svårare att smälta laktos. Om du har förfäder från Sverige eller Finland, är det 5 respektive 15 procents sannolikhet att du ska ha för lite laktas, jämfört med 70 procent om dina förfäder är från Sydeuropa.
Primär laktosintolerans. I de flesta fall uppkommer laktosintolerans genom att LCT-genen gradvis blir inaktiv, så att produktionen av laktasenzym sjunker med åren.
Medfödd laktosintolerans. Om ett barn föds utan en fungerande LCT-gen, kallas det för primär medfödd laktosintolerans. Det här tillståndet är mycket sällsynt, och orsakas av en mutation i LCT-genen. De allra flesta bebisar producerar tillräckligt med laktas, och det är ovanligt att barn utvecklar laktosintolerans före tonåren. Här hittar du mer läsning om laktosintolerans hos barn.
Sekundär laktosintolerans uppkommer om du har en annan tarmsjukdom som medför att du har svårt att spjälka eller ta upp laktas. Det kan till exempel vara glutenintolerans (celiaki), inflammatorisk tarmsjukdom såsom Crohns sjukdom, eller en infektion. Du kan också ha tillfällig “laktosmage” i samband med stress. När du får behandling för den underliggande sjukdomen går laktosintoleransen över. IBS är en funktionell tarmstörning där laktos kan medföra försämring, och en del med IBS mår lite bättre av att minska på mängden laktos i kosten.
Besvären kan komma direkt efter du har ätit något som innehåller laktos, men det kan också dröja några timmar. Hur lång tid det tar innan besvären går över varierar från person till person. Det beror också på hur mycket du har ätit och på kroppens förmåga att bryta ned laktos.
Det här är vanliga symptom:
Magknip
Uppsvälld mage
De här symptomen kan även ha andra orsaker som har med mag-tarmkanalen att göra. Sjukdomar som IBS och dyspepsi kan ge liknande besvär. Det är därför viktigt att fastställa orsaken till symptomen.
Många som har magproblem som diarré och magknip har själva lagt märke till att besvären ökar av mjölkprodukter, och provar på egen hand att gå över till låglaktoskost. Men eftersom laktosintolerans kan vara sekundär, det vill säga en följd av en annan tarmsjukdom, är det viktigt att ta läkarkontakt för att få rätt diagnos. Vid en utredning av magproblem som skulle kunna bero på laktosintolerans görs ofta olika tester, bland annat för att utesluta underliggande sjukdomar.
Det finns två olika sätt att utreda om du kan vara laktosintolerant. Resultaten av de här utredningarna behöver tolkas med försiktighet, men i kombination med varandra eller ihop med andra undersökningar, kan de ge värdefull information:
Elimination och provokation. Den här metoden går ut på att du helt utesluter all laktos ur kosten i 2 till 4 veckor, och sedan dricker en större mängd mjölk. Om du blir helt symptomfri under eliminationen och får typiska symptom strax efter mjölkintaget, är det troligt att du har primär laktosintolerans.
Anlagstest. Genom DNA-analys går det att ta reda på om du har genanlag som medför nedsatt förmåga att bilda laktas. Om du inte har sådana genanlag, kan du fortfarande ha laktosintolerans, men då är den sannolikt sekundär till annan sjukdom. Även om du har sådana anlag är det inte säkert att du kommer att utveckla laktosintolerans, eftersom det varierar från person till person i vilken ålder laktasnivåerna sjunker.
Om du har sekundär laktosintolerans, behöver du för det mesta bara dra ner på laktosintaget tills den underliggande sjukdomen är under kontroll.
Om du har primär laktosintolerans, brukar det räcka att gå över till produkter med en lägre laktoshalt. Idag finns många laktosfria mejeriprodukter och även vegetabiliska mjölkdrycker. Hårdost och yoghurt innehåller bara små mängder laktos som de flesta brukar tåla väl.
Om du helt utesluter mjölkprodukter ur kosten, kan du få brist på kalcium och D-vitamin. Välj andra livsmedel som är berikade med de här näringsämnena, eller rådgör med en dietist om alternativa näringskällor.
När du har laktosintolerans kan du som regel tåla mindre mängder laktos utan problem. Det är inte farligt att få i sig laktos, inte ens om du får symptom. Enligt vissa studier kan det till och med vara gynnsamt, eftersom det förändrar tarmfloran till det bättre. Prova dig fram till hur stora mängder mjölkprodukter som fungerar för dig.
Det finns även laktasenzym i kapselform, som du kan ta till exempel inför middagar eller andra sammanhang då du inte själv kan påverka mängden laktos i din mat.
Om du tror att du har laktosintolerans, ska du vara uppmärksam på vilka besvär du får, när du får dem och vad du har ätit. Det underlättar för läkaren att ställa rätt diagnos. Du kan också fråga nära släktingar om de har liknande problem eller om de har någon tarmsjukdom.
Om du har symptom som tyder på laktosintolerans, kan du kontakta Min Doktor.
Vi kan hjälpa dig att fastställa om besvären beror på laktosintolerans eller om de har andra orsaker.
Om utredningen inte ger något säkert svar, kan du behöva genomgå en laktosbelastning eller laktostoleranstest. Det görs ofta på ett sjukhus.
Min Doktor – trygg vård sedan 2013