Författare:
Boel Sandros, medicinsk skribent, Min Doktor
Ljumskbråck är mycket vanligt, framför allt hos män, och yttrar sig som en utbuktning i ljumsken. I många fall måste inte tillståndet behandlas, men om du får ett inklämt ljumskbråck behöver det åtgärdas hos läkare.
Vid ljumskbråck har vävnad eller organ från bukhålan tryckts ut genom en öppning (bråckport) i bukväggen, och kan kännas som en mjuk bula eller utbuktning i ljumsken. Normalt hålls de inre organen på plats i bukhålan av muskler och bindväv, det vill säga bukväggen. När det finns en försvagning eller reva i bukväggen kan vävnad hamna på utsidan, endast innesluten i bukhinnan som utgör en så kallad bråcksäck.
Ljumskbråck uppstår oftast i anslutning till inguinalkanalen och benämns då inguinalbråck. Inguinalkanalen är den passage som testiklarna passerar genom från bukhålan ner i pungen under fostertiden. Kanalen drar därefter ihop sig, men det kvarstår en liten öppning för blodkärl, nerver och sädesledare.
En ovanligare variant av ljumskbråck är femoralbråck. Då har bråcket bildats vid femoralkanalen, där stora blodkärl och nerver går ut till benet. Kvinnor drabbas oftare än män av femoralbråck.
Bråck delas in i reponerbara, inte reponerbara, inklämda (inkarcererade) samt strangulerade. I ett reponerbart bråck går det att massera innehållet i bråcksäcken tillbaka till bukhålan. När bråcket inte är reponerbart beror det oftast på att det blivit sammanväxningar mellan bukhinnan/bråcksäcken och omgivande vävnader. När ett bråck är inklämt har vävnad eller organ, exempelvis en tarmslynga, fastnat i bråcksäcken. Om vävnaden eller organet dessutom får en strypt blodförsörjning kallas det för ett strangulerat bråck. Detta kan snabbt leda till vävnadsdöd och kallbrand om inte personen genast kommer under vård.
Både inguinalbråck och femoralbråck kan bli inklämda, men det är sju gånger vanligare att femoralbråck blir det.
Ljumskbråck kan vara medfött. Då har inte inguinalkanalen slutits som den ska under fosterutvecklingen, utan öppningen är så stor att delar av bukorgan kan klämmas igenom. Både pojkar och flickor kan få den här typen av ljumskbråck.
När vuxna drabbas av ljumskbråck är det ofta flera faktorer som samverkar:
Ökat tryck i bukhålan (till exempel från fysiskt arbete, övervikt eller i samband med graviditet) som utsätter bukväggen för en högre belastning.
Krystande, exempelvis i samband med toalettbesök, träning, kronisk hosta eller förlossning.
Försvagning av bindväv och muskler. Svaga vävnader har ofta en ärftlig bakgrund. Rökning kan också medföra en sämre hållfasthet i stödjevävnaderna.
Ljumskbråck är 13 gånger vanligare bland män än bland kvinnor, och vanligast är det hos män över 65 år. Det förekommer dock i alla åldrar och tillståndet kan även vara medfött.
Symptomen vid inguinal- och femoralbråck är ibland svåra att skilja åt. Båda ger upphov till en utbuktning i ljumsken, och båda kan vara förknippade med smärta och obehag, särskilt vid ansträngning. Ett reponerbart bråck ger mildare symptom än ett inklämt, medan ett strangulerat bråck kan bli livshotande.
Beroende på svårighetsgraden kan du ha ett eller flera av följande symptom:
En utbuktning i ljumsken. Utbuktningen går att trycka in, den sjunker ner när du ligger på rygg och kan bli mer framträdande när du anstränger dig.
Av och till smärta och obehag i området. Smärtan kan vara dov och molande eller sticka till i samband med ansträngning, och den kan tillta när du böjer dig framåt.
Du kan också ha ont i magen eller i pungen.
Om urinblåsan har hamnat i bråcksäcken kan du känna dig kissnödig oftare.
Långvarig smärta och en utbuktning som inte går att trycka in är tecken på inklämning.
Vid avsnörd blodförsörjning (strangulation) blir svullnaden röd/blåröd, hård och mycket öm.
Strangulation kan även leda till bukhinneinflammation, och då får du mycket ont i magen, feber och kräkningar.
Ljumskbråck läker inte av sig själv, utan operation är den enda botande behandlingen. Lindriga ljumskbråck som inte orsakar något obehag brukar dock inte opereras. Du kan däremot få råd om hur du ska förebygga att bråcket växer, till exempel att använda bråckbälte/bråckband, att undvika vissa rörelser, att gå ner i vikt om du är överviktig, samt att sluta röka.
Större bråck, femoralbråck, bråck som orsakar smärta och obehag, samt inklämda bråck brukar opereras. Då placeras innehållet i bråcksäcken tillbaka på sin plats i bukhålan och bråckporten sys igen. Du kan få instruktioner om att vila och undvika ansträngning efter operationen, men efter en tid bör du börja stärka magmusklerna i området genom fysisk träning. Ett opererat bråck brukar som regel inte återkomma, men du kan få ett nytt bråck på ett annat ställe om inte de underliggande orsakerna åtgärdas.
Om du eller ditt barn har en utbuktning i ljumsken bör du kontakta vården. Om du har ont eller om bråcket inte går att trycka tillbaka bör du söka vård på en vårdcentral eller jourläkarmottagning så snart som möjligt. Om du har en svullnad som är hård, röd och mycket öm ska du uppsöka akutmottagning.
Du kan tillfälligt lindra besvären genom att massera tillbaka bråcket. Om du har ont kan du ta receptfria värktabletter med exempelvis ibuprofen eller paracetamol.
För att förebygga att ljumskbråck uppkommer eller växer i storlek bör du minska på trycket i bukhålan så gott det går:
Undvik krystande vid toalettbesök. Har du förstoppning bör du dricka mycket vätska, äta fiberrik kost samt motionera. En dietist kan också ge dig råd om hur du ska äta för att magen ska fungera bättre.
Sluta röka. Rökning kan både bidra till svagare vävnader och leda till kronisk hosta som ökar risken för ljumskbråck.
Använd bråckband, särskilt i samband med träning.
Om du har en utbuktning i ljumsken kan du kontakta Min Doktor för en bedömning. Vi kommer att hänvisa dig till en fysisk mottagning ifall bråcket ser ut att behöva åtgärdas.