Psykologen: Så hanterar du en skilsmässa med barn

Att skilja sig när man har barn

– En skilsmässa innebär alltid en stor omställning både för barn och vuxna. Men att bo isär är förstås bättre än att växa upp med föräldrar som bor ihop och bråkar mycket. Det är vanligt att känna oro inför det nya både som barn och som vuxen, berättar Ida Holmberg, psykolog hos Min Doktor och fortsätter:

– Många föräldrar oroar sig över att anknytningen kommer ta skada när man får mindre tid med sitt barn, men så behöver inte alls vara fallet. Likaså har barn lätt för att anklaga sig själva över att föräldrarna väljer att separera. Det är oerhört viktigt som förälder att vara tydlig med att skilsmässan aldrig är barnets fel.

Psykologens 4 råd

1. Håll konfliktnivån nere

   – För många barn och vuxna innebär separationen initialt en kris. Det tar tid att landa i det nya livet och hitta upplägg som passar för just er familj. Det som är viktigt att komma ihåg är att skilsmässan i sig inte är det som riskerar att skada barnet i ett längre perspektiv, utan det som kan påverka barnet negativt på lång sikt är om det är mycket konflikter och ni föräldrar har svårt att samarbeta runt barnen, säger Ida Holmberg och fortsätter:
   
   – Försök hitta sätt att kommunicera runt barnen som fungerar. Se till att båda hjälps åt att hålla konfliktnivån nere och att till exempel inte prata illa om varandra framför barnen. Detta kan vara svårt, speciellt i början. Det finns bra hjälp att få via familjerådgivningen på kommunen.

2. Var tydliga

   – Mycket i barnets liv förändras vid en skilsmässa, och ovisshet kring vad framtiden bär med sig kan skapa oro. Försök därför vara tydliga med det ni faktiskt vet om framtiden. Prata med barnen om hur boendet och kontakten kommer att se ut den närmaste tiden. Prata ihop dig med ditt ex om hur ni konkret kan se till att barnen får ha regelbunden kontakt med er båda, och hur ni båda kan vara involverade i barnens vardag, så att ni sedan kan beskriva för barnen hur kontakten kommer att se ut den första tiden.

3. Sätt barnets bästa främst

   – När det kommer till boendeform finns inget entydigt svar om vad som är bäst eftersom att alla familjer ser olika ut. Den generella riktlinjen är att barnets bästa ska styra. Om möjligt är det bra att hitta en lösning där barnets situation förändras så lite som möjligt, säger Ida och fortsätter:
   
   – Det blir ofta lättare att få barnets vardag att fungera om föräldrarna bor nära varandra, och generellt sett verkar ett växelvis boende vara det som främst skapar en nära relation till båda föräldrarna. Många barn bor varannan vecka hos vardera förälder men för barn under fyra år kan kortare intervaller vara bra. En annan lösning som är vanlig den första tiden efter skilsmässan är att barnet har ett fast boende och att föräldrarna skiftar boende.

4. Var involverad i barnets liv

   – Forskning har visat att barn mår bäst av att ha nära och fungerande relationer till båda sina föräldrar. Det är viktigt att komma ihåg att boendeformen i sig inte kommer skada barnets anknytning till er föräldrar. Däremot är det viktigt att ni ser till att barnet kan bibehålla en regelbunden kontakt med er båda, och ett växelvis boende bidrar per automatik till det.
   
   – Att vara engagerad och involverad i barnets liv är viktigt för relationen. För en förälder som bor med sina barn faller sig detta ofta naturligt. Det är därför viktigt att ni vuxna ser till att ni båda har regelbunden kontakt med barnen och är involverade i deras liv, oavsett hur boendeformen ser ut, säger Ida Holmberg.

Våga ta hjälp utifrån

En skilsmässa kan vara mycket påfrestande och innebära att du hamnar i en kris. Att få stöd att bearbeta krisen tillsammans med en psykolog kan vara till stor hjälp, och minskar även risken för att krisen övergår i depression eller ångest. 

–  Många upplever att det kan vara svårt att prata om och söka hjälp för psykisk ohälsa. Men faktum är att de flesta av oss någon gång i livet drabbas av psykisk ohälsa, och det är inte någonting konstigt alls att behöva hjälp, avslutar Ida Holmberg.